Uppdrag 3
Hej!
Nu har det blivit dags för oss att fokusera på litteraturen och dess typiska drag under modernismen. Som vi nämnt innan förändrades litteraturen avsevärt under modernismen. Tidigare var strukturen på romanen och dramat logiskt och kronologiskt, detta kom sedan att ändras till det mer mytiska och drömartade. Under modernismen användes mer symboler och psykologiska inslag.
Vi återvänder hem till Sverige och år 1930. En ny sorts litteratur har utvecklats. Den stora förändringen är att författare uppkommer från olika samhällsklasser och utvecklar en ny sorts litteratur. Det krävdes inte längre en högre utbildning för att slå igenom som författare. Dessa författare var autodidakter vilket betyder att de var självlärda. Det ledde till att den ”nya” tidens författare inte hade samma förutsättningar på så sätt att dem saknade kontakt med förlag, tidningar eller annan kultur överhuvudtaget. Det som var speciellt för dessa författare var att de skrev ur ett arbetarperspektiv vilket gjorde att inte bara de högre samhällsklasserna kunde relatera till litteraturen.
Litteraturen var nu normbrytande och de nya författarna bröt mönstret kring skrivandet. Dikter behövde inte längre rimma eller ha versmått. Det blev modernt att bryta mot alla regler inom litteraturen. Varje författare hade sin egen stil vilket i sin tur ledde till större variation i böckerna. Bildspråk blev något många författare använde sig av för att utveckla sitt skrivande och göra det mer experimentellt. Ett exempel på hur bildspråket användes av Karin Boye är ”Stjärnorna svämmar över” och ”jorden brinner under smältande snö”. Idag vet vi att dikten handlar om obesvarad kärlek men innehållet är inte uppenbar för läsaren.
Man började experimentera med orden och testade att använda språket på ett nytt sätt. Språket användes för att måla upp bilder, man gav läsarna möjlighet att tolka själva vad orden skulle betyda.
Majoriteten av litteraturen under modernismen kretsade kring de olika -ismerna, dadaism, surrealism, symbolism och absurdism. Ismerna var nya sätt att skriva på och förhålla sig till som författare. Under denna tiden kom också nya teman i fokus, och det blev vanligt att bland annat ifrågasätta samhällets normer men också att skriva om människans inre och tidens funktion.
Något nytt med modernismen var att det blev vanligt att kvinnor skrev böcker. Tidigare skrev kvinnor under manliga pseudonymer, men när normerna nu bröts blev det möjligt för kvinnorna att träda fram i litteraturen. Några kända kvinnliga författare var: Virginia Wolf, Karin Boye och Selma Lagerlöf.
Som vi tidigare nämnt var modernismen en normbrytande tid, man började ifrågasätta vad sexualitet är och olika former att uttrycka sin sexualitet. Detta är Karin Boye ett föredöme för. Hon var själv lesbisk och skrev flera romaner om just lesbiskkärlek och andra normbrytande förhållanden. Detta är ”Kris” ett exempel på.
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar